KONSTEN.NET (2023)

OMKONST.SE (2023)

SVT K-SPECIAL, DEN INRE SKOGEN (2019)

Fotografisk Tidskrift #4 2022

AESTHETICA MAGAZINE 28.01.2018

MATADOR VOLUME R

SVENSKA DAGBLADET KULTUR 30.12.2018

PHOTOSYNTHETIC

SVENSKA DAGBLADET 21.09.2016 (SWEDEN)

DAGENS NYHETER 15.09.2016 (SWEDEN)

SVT KULTURNYHETERNA 02.09.16 (SWEDEN)

KLASSEKAMPEN 2016.05.04 (NORWAY)

DON'T TAKE PICTURES (USA)

FORM MAGAZINE 2015.03.27 (SWEDEN)

AFTENPOSTEN 28.04.2016 (NORWAY)

THE SOUTH EDITION 09.02.2016 (GERMANY)

HUFFINGTON POST 16.12.2015 (USA)

HELSINGBORGS DAGBLAD (SWEDEN)

NATIONAL GEOGRAPHIC, MARCH 2010 (USA)

NATIONAL GEOGRAPHIC, JUNE 2007 (USA)

MUSÉE MAGAZINE 22.10.2015 (USA)

LIBERATION 27.11.2013 (FRANCE)

LE MONDE 13.11.2010 (FRANCE)

CABINET #53 (USA)

Artlover #23 (Sweden)

Helene Schmitz för Artlover, februari 2015

Vaknar, slår upp ögonen och för ett ögonblick undrar jag var jag är? Tittar rakt in i en svartvit övervuxen skog. Men ett gult blinkande ljus från en förbipasserande plogbil bryter illusionen. Jag har bytt till mig ett fotografi av Helene Schmitz som avbildar en dal i North Carolina där den japanska växten Kudzu tagit landskapet i besittning. Det hänger på väggen vid min säng. Vackert men också hotfullt. Likt JG Ballards The Crystal World. Den bok där regnskogen sakta förvandlas till kristalliserade ädelstenar. Ovärderlig skönhet som i sin opraktiska prakt kväver den sydamerikanska lungan och mänskligheten med den. Jag undrar vad Helene tänker på när hon snart slår upp ögonen och tittar på ett sfäriskt fotografi av en midsommarskog signerad B&B?

Konsten som en form av invasion. Något vi kapitulerar för eller välvilligt bjuder in och som för alltid förändrar vår syn på tillvaron och våra liv. För varje konstverk som kommer hem vidgas vyn samtidigt som utrymmet minskar. Jag får numera sicksacka mellan lutande verk som jag köpt eller bytt till mig. Jag lyckas dock till slut ta mig ut i vinterslasket och promenerar iväg till ett närliggande café där jag träffar Helene som är på väg till Helsingborg för att öppna sin utställning Borderlands på Dunkers Kulturhus. Hon har bråttom så jag begränsar mina frågor till fyra naturliga element som på olika sätt drabbat bildernas rum och platser med transformativa invasioner.

Eld?

Det började med att mitt barndomshem brann upp. Tre veckor senare gick jag dit fylld av fantasier om hur det skulle se ut. Jag blev chockad av förvandlingen men tvingade mig in. Allt var raserat med hål i golven och det bekanta hade förvandlats till något annat. Det var en motsägelsefull känsla då det också var så vackert mitt i all förstörelse. Taken var borta och det var sot över alla väggar. Sidenkuddarna på stolarna hade redan börjat mögla och det snöade rakt in, ner på parketten. Det var då jag bestämde mig för att dokumentera detta som kom att bli den fotografiska serien Livingrooms.

Regn?

2009 arbetade jag med en bok om Linnés lärjunge Daniel Rolander och följde hans fotspår i regnskogens Surinam. Där besökte jag en fjärilsfarm för att fotografera fjärilar men blev helt drabbad av platsen och dess rum. Jag upplevde liksom i Livingrooms ett tillstånd bortom kontroll där regnskogen över tid hade koloniserat rummen.

Mannen som ägde farmen påminde mig om Fitzcarraldo i Werner Herzogs film och jag blev gripen av att rummen liknade filmscenografi trots att de var verkliga. Just då skulle vi åka längre in i landet men den vägen genom djungeln hade regnat bort så jag bestämde mig för att stanna på fjärilsfarmen och göra ett arbete kring den platsen.

Växt?

2010 fotograferade jag köttätande växter för National Geographic och läste en hel del om invaderade växter. Jag tyckte det var intressant att man använde sig av krigsterminologi för att beskriva det vi till vardags kallar för ogräs. Men när jag såg bilder av Kudzu förstod jag hur aggressiva de kan vara. Historien om när det japanska folket gav växten i gåva till USA på världsutställningen i Philadelphia 1876, och hur den sen dess spridit sig över Amerika är bisarr.

Liksom de köttätande växterna motsätter sig Kudzun idén om naturen som fredlig och passiv, och den är också nästan omöjlig att utrota. En rot till en växt är upp emot 10 m lång och kan väga 100 kg. Här såg jag ett landskap i samma förvandling som i Livingrooms och Sunken Gardens, ett tillstånd bortom kontroll.

Sand?

Jag hade sett bilder från Kolmanskop i Namibia för 15-20 år sedan och ända sedan dess känt att jag bara måste få se det i verkligheten. Så förra året åkte jag dit, till denna märkliga och läskiga plats i södra Namibia. Där mitt i öknen byggde tyska diamantkolonisatörer i början av 1900-talet upp en liten modern tysk by. Efter att diamanterna tog slut så lämnade man allt helt plötsligt och sen dess har husen väldigt sakta fyllts med sanddyner. Det är detta 50-åriga långsamma möte mellan de civiliserade rummen, tapeterna och öknen som resulterat i min senaste serie bilder Earthworks